Johannes-Christian Rost Jag föddes och växte upp i en ganska stor prästfamilj i en liten by i Brandenburg, i dåvarande Tyska Demokratiska Republiken. Detta innebar ett inte särskilt enkelt eller yppigt utan synnerligen rikt och spännande liv bland otaliga böcker och endast den vackra naturen och musiken kunde distrahera mig. Snart kom jag underfund med att man även själv kan tillverka böcker och just detta blev och förblev min absoluta favoritsysselsättning.Mellan 1975 och 1981 utbildade jag mig till grafiker hos flera framstående lärare vid Kunsthochschule Berlin-Weißensee. Följaktligen arbetade jag under sex år som frilansillustratör i Öst-Berlin. Efter det att våra två barn var födda och min hustru och jag i fyra år hade insisterat på att få tillstånd, tillät oss Östtysklands myndighet en inflyttning till Västtyskland. Min hustru fick emellertid en anställning som musiker i Stuttgart vilket gjorde att vi hamnade där. Sedan dess får jag uppdrag på illustrationer från många förlag och agenturer i Stuttgart, Frankfurt, München och andra städer i Tyskland, samt i Österrike och Schweiz. Mest tycker jag om att göra illustrationer som synliggör det inre av komplexa, naturliga eller tekniska händelser. Vare sig det handlar om hur det byggdes träskepp i medeltiden, om geologiska förlopp, om en ormbunkes metamorfos eller om funktionen av en biogasanläggning– jag må ej innan ha begripit tematen och ändå är jag angelägen om att sprida min hänförelse om de nya insikterna till betraktaren. Vid tillfälle gör jag en etsning eller ett träsnitt och trycker den på min gamla press, för att göra det synligt vilka bilder av bestörtning och vrede, tillväxtsällskapets oväsen kan framkalla i mitt huvud.  Eftersom jag sitter ensam många timmar varje dag framför skrivbordet, njuter jag av att gå på kör-repetition en till två gånger i veckan. Där träffar jag människor som ägnar sig åt musik med kunskap och passion.Men varje sommaren lockas jag av Lapplands tystnad och till synes oändliga utsträckning. Då rymmer jag ifrån storstadens fientliga trängseln. I betraktande av Norra Ishavet känner jag hur energin återvänder och jag vet på nytt, vad livet handlar om. |